Tänk att jag mötte upp Frans här för 5 månader sen. Och tänk så mycket som har hänt sen dess! Den tanken var en av två saker som nästan fick mig att börja lipa på planet från Auckland. Jag ville verkligen inte åka hem när jag stod där vid boardingen, jag vill ju fortsätta uppleva en massa saker och resa! Den andra saken som nästan fick mig att gråta var turbulensen från helvetet (aka norra delen av Australien) som pågick, i mer eller mindre omfattade skakningar, under tre timmar. Hej dödsångest! Så nu håller vi tummen för att mitt härliga 13-timmars flyg till Schippol går turbulensfritt och att jag lyckas sova bort minst 10 timmar. Men det sista borde gå för jag har inte sovit på 20 timmar tack vare en asbra film och tvseriesektion på Malaysia Airlines megaschyssta flyg.
Glöm inte tummen! (men bara en, för annars åker turen in i den ena och ut ur den andra...) kram!!
torsdag 8 mars 2012
tisdag 6 mars 2012
Auckland
Så här är vi, Auckland och jag. Staden som kändes så avlägsen när jag bokade hemresan för 9 månader sen men som jag har närmat mig mer och mer var varje dag som går. Och imorgon går mitt flyg hem till Sverige igen, vilket känns både bra och mindre bra. Bra på så sätt att jag längtar så himla mycket efter alla där hemma, riktig husmanskost och en stor kebabpizza, och mindre bra bara för att jag älskar att resa! Känslan av att sitta på en skraltig buss och åka mot något helt nytt och spännande klassas helt klart på min topp tre lista av bästa pirr i magen-stunder, och nu är de slut på ett tag. Kanske ett bra tag till och med, om jag börjar jobba i april och sen plugga till hösten. Men sånt ska man inte deppa över nu när man faktiskt fortfarande är kvar i NZ, och vill man resa mer sen så får man väl bara se till att få tummen ur, hoppa på den skraltiga bussen och åka mot nya äventyr antar jag!
Iallafall, Auckland är utspritt som en gigantisk pannkaka och med massor av förrädiska backar. De har en kopia av CN-tower i Toronto (vilket får mig att längta tillbaka) och en handfull höghus, annars är det villor som gäller så långt ögat kan nå och antagligen lite längre ändå. Men det är så himla skönt att vara i en storstad igen med massor av människor, saker att se och göra och många gator att gå upp och ned för. Jag träffade en tjej på bussen hit som sa att hon inte gillade Auckland för att det är för hektiskt, men det är ju det som är så underbart med stora städer. Det är liv över allt och du kan hitta på saker 24-7 om du hade velat. Jag älskar det! Men idag är min sista dag här och den ska bestå av att shoppa böcker och presenter, skriva ut flygbiljett och njuta av de sista timmarna i värme innan "våriga" sverige kyler ner mig. Så vi hörs och ses hemma igen antar jag!:) puss och kram!!
Bildern är från mt maunganui beach och auckland.
Iallafall, Auckland är utspritt som en gigantisk pannkaka och med massor av förrädiska backar. De har en kopia av CN-tower i Toronto (vilket får mig att längta tillbaka) och en handfull höghus, annars är det villor som gäller så långt ögat kan nå och antagligen lite längre ändå. Men det är så himla skönt att vara i en storstad igen med massor av människor, saker att se och göra och många gator att gå upp och ned för. Jag träffade en tjej på bussen hit som sa att hon inte gillade Auckland för att det är för hektiskt, men det är ju det som är så underbart med stora städer. Det är liv över allt och du kan hitta på saker 24-7 om du hade velat. Jag älskar det! Men idag är min sista dag här och den ska bestå av att shoppa böcker och presenter, skriva ut flygbiljett och njuta av de sista timmarna i värme innan "våriga" sverige kyler ner mig. Så vi hörs och ses hemma igen antar jag!:) puss och kram!!
Bildern är från mt maunganui beach och auckland.
söndag 4 mars 2012
Mt Maunganui, Tauranga
Igår lämnade jag fisbrisar och bubblande lera och tog mig till ett litet ställe utanför Tauranga som heter Mt Maunganui. Här är det FINT! Låååånga vita stränder, lyxiga villor, en blått hav och helt plötsligt, mitt från ingenstans, ett berg. Självklart gav jag mig fan på att klättra upp dit på förmiddagen, och efter sex månader på resande fot kan man väl konstatera att konditionen har varit bättre. Den var väl rätt så dålig innan jag åkte också, men det hör inte till saken.. Men tillslut kom jag iallafall upp och det var en av de vackraste utsikter jag någonsin skådat! Och den blev inte direkt sämre av att himlen var klarblå och solen stod i zenit. Ett himla bra ställe att käka upp den lilla daimen jag köpt i Rotorua för en hutlöst massa pengar, och det var så värt det.
Så nu har jag spenderat resten av dagen på stranden! Värre sätt finns det ju att spendera sina sista dagar i NZ på:)
Så nu har jag spenderat resten av dagen på stranden! Värre sätt finns det ju att spendera sina sista dagar i NZ på:)
torsdag 1 mars 2012
Rotorua (på riktigt den här gången)
Den här gången så luras jag inte, nu är jag faktiskt i Rotorua och trängs bland alla turister för att känna fisdoften från bubblande mudpools och rykande sulfathålor! I hela stan luktar det äggfis, men inte så farligt som jag trodde, mer som en lätt fisbris emellanåt...
Lite roligt med det här stället är att överallt där det är mudpools står det varningsskyltar att man absolut inte får gå utanför stigen och hur farligt det kan vara, och så jämför man när jag och Frans klättrade upp för vulkanen Sibayak på Sumatra. Där rök det verkligen (mer än här!!) svavelgas från massor med hålor i kratern och det fanns inte en endaste varningsskylt någonstans utan du kunde gå som du ville, även om det antagligen var rätt så farligt. Indoneser tar inte så hårt på det där med säkerhet alltid;)
Men förutom fisbrisarna och turisterna så är Rotorua en rätt så okej liten håla. De har ett stort bibliotek, fina vita små undangömda stränder att spendera dagarna på, mysiga promenader och många cafeer. Och många många svenskar! Jag smyglyssnade på ett supertrist par här om dagen som pratade om rädisor i en kvart, och killen hade den tråkigaste rösten någonsin! Stackars tjej (även om hon inte var så rolig själv precis..)! Fast de var lite lustiga ändå när de kollade på min mat och fnös och sa till varandra "jag fattar inte varför man inte lagar nyttig mat?!". Jag tror inte att de fattade att jag var svensk, och vad då, är inte nudlar, ett stekt ägg och färdig chicken butter-sås nyttigt? Chockerande! Tur att jag åker hem snart och kan äta lite nyttig kebabrulle istället. Fy vad gott det ska bli!
Nu ska jag ner till stranden och sitta i solen och värma mig! Ha det gott!
Lite roligt med det här stället är att överallt där det är mudpools står det varningsskyltar att man absolut inte får gå utanför stigen och hur farligt det kan vara, och så jämför man när jag och Frans klättrade upp för vulkanen Sibayak på Sumatra. Där rök det verkligen (mer än här!!) svavelgas från massor med hålor i kratern och det fanns inte en endaste varningsskylt någonstans utan du kunde gå som du ville, även om det antagligen var rätt så farligt. Indoneser tar inte så hårt på det där med säkerhet alltid;)
Men förutom fisbrisarna och turisterna så är Rotorua en rätt så okej liten håla. De har ett stort bibliotek, fina vita små undangömda stränder att spendera dagarna på, mysiga promenader och många cafeer. Och många många svenskar! Jag smyglyssnade på ett supertrist par här om dagen som pratade om rädisor i en kvart, och killen hade den tråkigaste rösten någonsin! Stackars tjej (även om hon inte var så rolig själv precis..)! Fast de var lite lustiga ändå när de kollade på min mat och fnös och sa till varandra "jag fattar inte varför man inte lagar nyttig mat?!". Jag tror inte att de fattade att jag var svensk, och vad då, är inte nudlar, ett stekt ägg och färdig chicken butter-sås nyttigt? Chockerande! Tur att jag åker hem snart och kan äta lite nyttig kebabrulle istället. Fy vad gott det ska bli!
Nu ska jag ner till stranden och sitta i solen och värma mig! Ha det gott!
måndag 27 februari 2012
Hahah LURADE!
Igår fick jag se en min på Skype som man inte ser för ofta, men det var en underbar blandning av förvåning och chock! Jag skrattade mig till sömns sen kan jag ju säga. Men Frans får berätta mer om det.
Nu är jag, ensam, i Christchurch och ska imorgon flyga upp till Rotorua för att tillbringa min sista vecka i Nya Zealand på nordön. Så nu väntar 5 dagar i fisdoft, som en liten lätt föraning på hur det kommer bli att bo hemma igen sen. (Ge mig styrka..) men iallafall, under mina dagar här i CHCH har jag haft ca 50 änder efter mig som velat äta upp mina skor i den botaniska trädgården, ätit nudlar och sötsur sås till middag tre dagar i rad (och det kommer att bli minst tre till), varit med om en jordbävning (det var rätt så läskigt kan jag säga) och jag har haft lyxen att ha mitt eget rum till priset av en säng i ett dorm bara för att det kan vara "farligt" att sova som ensam tjej i ett rum med bara killar. Det har sina fördelar att vara tjej ändå, även om vi inte kan stå och kissa var som helst!
Nu ska jag upp och laga nudlar och sötsur sås. Mycket exotiskt! Hejhej!
Frans, så här ser förresten CHCH stadskärna ut nu. Den är pytteliten med rätt så cool med affärer och cafeer i färgglada containrar :)
Nu är jag, ensam, i Christchurch och ska imorgon flyga upp till Rotorua för att tillbringa min sista vecka i Nya Zealand på nordön. Så nu väntar 5 dagar i fisdoft, som en liten lätt föraning på hur det kommer bli att bo hemma igen sen. (Ge mig styrka..) men iallafall, under mina dagar här i CHCH har jag haft ca 50 änder efter mig som velat äta upp mina skor i den botaniska trädgården, ätit nudlar och sötsur sås till middag tre dagar i rad (och det kommer att bli minst tre till), varit med om en jordbävning (det var rätt så läskigt kan jag säga) och jag har haft lyxen att ha mitt eget rum till priset av en säng i ett dorm bara för att det kan vara "farligt" att sova som ensam tjej i ett rum med bara killar. Det har sina fördelar att vara tjej ändå, även om vi inte kan stå och kissa var som helst!
Nu ska jag upp och laga nudlar och sötsur sås. Mycket exotiskt! Hejhej!
Frans, så här ser förresten CHCH stadskärna ut nu. Den är pytteliten med rätt så cool med affärer och cafeer i färgglada containrar :)
fredag 24 februari 2012
Rotorua
Sååååå nu var det ett rätt så bra tag sen vi skrev sist och rätt så mycket har hänt. Som ni kanske märkt har vi varit rätt trötta på att skriva, pch är det fortfarande egentligen, men eftersom jag bara har ett par veckor kvar (och Frans inte är den som bloggar direkt, så när han är här själv ska man inte lita på att få reda på vad han gör ;) ) så kan man ju offra sig!
Iallafall, sist vi skrev var vi i Nelson (eller?) och lyckades tillslut få lite sol. Men de riktigt fina sommardagarna fick vi några dagar senare i Wellington, som är en riktigt mysig huvudstad. Många konstnärliga (läs pretantiösa!) människor, cafeer, mysiga gator och en schysst hamn. En mycket väl spenderad vecka, och där vi dessutom fick gratis boende hos ett gäng studenter. Som mest bodde vi 11 personer i deras vardagsrum och konstigt nog kom vi alla väldigt bra överrens. Slutsats: Wellinton blev en succe! Efter en vecka tog alla gratissaker att göra i Wellington slut, och vi har tagit oss upp till Rotorua där det ständigt luktar fis. Härligt!
Puss och kram!
(bilderna: Wienerbrödet vi köpte från det svenska cafet i Nelson, det fulaste klocktornet vi någonsin har sett, också i Nelson, och Pippilångstrumpväggen i Wellington)
Iallafall, sist vi skrev var vi i Nelson (eller?) och lyckades tillslut få lite sol. Men de riktigt fina sommardagarna fick vi några dagar senare i Wellington, som är en riktigt mysig huvudstad. Många konstnärliga (läs pretantiösa!) människor, cafeer, mysiga gator och en schysst hamn. En mycket väl spenderad vecka, och där vi dessutom fick gratis boende hos ett gäng studenter. Som mest bodde vi 11 personer i deras vardagsrum och konstigt nog kom vi alla väldigt bra överrens. Slutsats: Wellinton blev en succe! Efter en vecka tog alla gratissaker att göra i Wellington slut, och vi har tagit oss upp till Rotorua där det ständigt luktar fis. Härligt!
Puss och kram!
(bilderna: Wienerbrödet vi köpte från det svenska cafet i Nelson, det fulaste klocktornet vi någonsin har sett, också i Nelson, och Pippilångstrumpväggen i Wellington)
fredag 10 februari 2012
Nelson
När man är i Nya Zealands soligaste stad vill man ju kunna skryta och säga att det är så fiiiint och sooooligt här, men helt ärligt så är det ganska grått och regnigt just nu. Men det ska bli soligt imorgon (sägs det) och innan har vi haft 4 hela dagar med strålande sol i Matueka så vi har det rätt så bra ändå. Kayakingen var fantastisk och alla som åker hit MÅSTE åka till Abel Tasman national park för det är så vackert. Turkost vatten, gyllene stränder, tät skog blandad med palmer och barrtträd och en massa fina fåglar. Det var helt klart en av de bästa dagarna på hela vår resa, och en av de bästa träningspassen vi har kört på ett par år. Man känner av det i armarna idag om vi säger så..
Bilden med den turkosa sjön är på Lake Tekapo, bergen är från Milford Sound och den sista är när Frans löste rubiks kub i Greymouth.
Puss och kram!
Bilden med den turkosa sjön är på Lake Tekapo, bergen är från Milford Sound och den sista är när Frans löste rubiks kub i Greymouth.
Puss och kram!
onsdag 8 februari 2012
Morueka
Nu har vi lämnat den västra delen av sydön (som var en besvikelse! Och vilka otrevliga människor vi har träffat. Helt otroligt. Inget sånt har någonsin hänt innan i Nya Zealand) och tagit oss upp till Motueka, som ligger vid Abel Tasman national park. Här skiner solen hela dagarna, det finns inte ett moln på himmelen, vi har badat i en iskall flod, cyklat runt, legat i parker och solat, och imorgon ska vi ut och kajaka längst kusten på Abel Tasman. Livet är gott igen!
Bilderna är från milford sound!
lördag 4 februari 2012
Greymouth
Hej!
Nu har vi kommit till Greymouth, som ligger relativt långt norrut på västkusten. Längre norr än så här har vi faktiskt ännu inte varit på sydön, så förhoppningsvis kommer vi få aningen varmare i framtiden! Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Västkusten måste jag nästan säga var lite mer händelselös och ointressant än jag trodde. Jag kan nästan säga att jag är lite smått besviken! Glaciärerna i Franz Josef och Fox var fantastiska, och skogarna och vyerna var även de helt underbara. Men ändå så kändes det rätt trist! I Haast bodde typ 300 pers, och Franz Josef var enbart byggt för turism. Greymouth är den största staden på västkusten (med 10.000 invånare..), men även här stängde i princip allt klockan 15.30. Rätt trist kan ni kanske tänka er!
Imorgon fortsätter vi i alla fall lite längre in i landet igen, även om vi fortsätter norrut. Ska se sydöns norra kust i ett par dagar, och sedan har vi börjat fundera på att ta färjan över till Wellington! Jag har ju trots allt hört att den ska vara världens koolaste huvudstad, och det vore trist att missa den. För i såna fall har jag varit i nästan hela NZ, men inte huvudstaden. Nästan lite pinsamt!
Nu tar nästan internet-tiden slut, så jag ville bara säga att vi mår båda toppen! Vi är friska, mätta och har (för stunden) ett helt stillat sockerbehov. Hoppas ni alla har det bra hemma i kylan!
Puss och kram
Frans (och Julia!)
Nu har vi kommit till Greymouth, som ligger relativt långt norrut på västkusten. Längre norr än så här har vi faktiskt ännu inte varit på sydön, så förhoppningsvis kommer vi få aningen varmare i framtiden! Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Västkusten måste jag nästan säga var lite mer händelselös och ointressant än jag trodde. Jag kan nästan säga att jag är lite smått besviken! Glaciärerna i Franz Josef och Fox var fantastiska, och skogarna och vyerna var även de helt underbara. Men ändå så kändes det rätt trist! I Haast bodde typ 300 pers, och Franz Josef var enbart byggt för turism. Greymouth är den största staden på västkusten (med 10.000 invånare..), men även här stängde i princip allt klockan 15.30. Rätt trist kan ni kanske tänka er!
Imorgon fortsätter vi i alla fall lite längre in i landet igen, även om vi fortsätter norrut. Ska se sydöns norra kust i ett par dagar, och sedan har vi börjat fundera på att ta färjan över till Wellington! Jag har ju trots allt hört att den ska vara världens koolaste huvudstad, och det vore trist att missa den. För i såna fall har jag varit i nästan hela NZ, men inte huvudstaden. Nästan lite pinsamt!
Nu tar nästan internet-tiden slut, så jag ville bara säga att vi mår båda toppen! Vi är friska, mätta och har (för stunden) ett helt stillat sockerbehov. Hoppas ni alla har det bra hemma i kylan!
Puss och kram
Frans (och Julia!)
fredag 3 februari 2012
Franz Josef
Nu har vi tagit oss upp till Franz Josef for att kolla pa lite glaciarer! Slutsats: mycket is. Imorgon aker vi vidare mot civilisationen, dvs norrut. Jippi!
Emellan Franz Josef och Queenstown har vi varit med om en massa saker, men de orkar vi inte dra nu. Alldeles for lang historia for att dras pa ett tangentbord utan prickarna over vissa bokstaver!
Puss och kram!
Emellan Franz Josef och Queenstown har vi varit med om en massa saker, men de orkar vi inte dra nu. Alldeles for lang historia for att dras pa ett tangentbord utan prickarna over vissa bokstaver!
Puss och kram!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)