Tänk att jag mötte upp Frans här för 5 månader sen. Och tänk så mycket som har hänt sen dess! Den tanken var en av två saker som nästan fick mig att börja lipa på planet från Auckland. Jag ville verkligen inte åka hem när jag stod där vid boardingen, jag vill ju fortsätta uppleva en massa saker och resa! Den andra saken som nästan fick mig att gråta var turbulensen från helvetet (aka norra delen av Australien) som pågick, i mer eller mindre omfattade skakningar, under tre timmar. Hej dödsångest! Så nu håller vi tummen för att mitt härliga 13-timmars flyg till Schippol går turbulensfritt och att jag lyckas sova bort minst 10 timmar. Men det sista borde gå för jag har inte sovit på 20 timmar tack vare en asbra film och tvseriesektion på Malaysia Airlines megaschyssta flyg.
Glöm inte tummen! (men bara en, för annars åker turen in i den ena och ut ur den andra...) kram!!
Tummen upp! Och nu räknar vi timmarna...
SvaraRadera