Paniiiiiiik!

Dagen började bra. Pannkakor till frukost, varm (och icke farlig) dusch, promenad till de tibetanska kvarteren med Elina (en holländsk tjej jag lärde känna på Bifengxia), te på ett av tehusen där och lite sightseeing bland alla miljoner kineser som firar nationaldagen. Blev stalkad av en kinesisk kille som ville lära sig engelska, åt konstiga kakor och kollade snabbt igenom väskan efter mobilen, då upptäckte jag: var i helvete är mitt pass! Lite panik och genomrotning av väskan senare, hade jag fortfarande inte hittat den viktigaste saken man måste ha när man reser, och det var då jag kom på det, hostelet hade passet! Jag skulle byta rum på morgonen, men då hade de inte hunnit göra iordning rummet och kunde alltså inte lämna ut nyckeln till mig, men de hade behållit mitt pass utan att säga nåt, och jag började prata med Elina och glömde TOTALT bort om de gav tillbaka passet. Grymt klantigt och dumt av mig, och den paniken vill jag aldrig känna igen, så nu ska jag aldrig göra så igen! Dumt, dumt, dumt...

Men nu till en roligare sak som hände! Silvia och Vicki (också från Bifengxia. Vicki var vår "ledare" och hon är toppen) kom hit till oss, eftersom de båda ska till flygplatsen imorgon. Så vi fyra hade en avskedsmiddag på en liten restaurang som har god mat för billig peng, för att fira att Vicki äntligen skulle få åka hem efter 3 månaders slavgöra på praktikjobb och ingen lön, och att resten av oss ska resa vidare. Jag körde säkert kort på en vegetarisk maträtt på megatallrik för 7 spänn, Silvia och Vicki åt en bamseskål med nudlar, och gissa att vi blev chockade när vi såg Elinas tallrik. Hennes kycklingrätt visade sig vara för 4 personer och tallriken var gigantisk! Vi såg antagligen helt jäkla korkade ut där vi satt med våra jätteportioner som ingen orkade äta upp, och Elina hade sin megatallrik plus en extra tallrik med potatis, eftersom hon var så himla hungrig. Efter ett tag såg vi att småkillarna som jobbade på restaurangen tog fram sina mobiltelefoner och fotade oss, men det var kanske inte så konstigt. Korkade, matälskande turister, och så äter de inte ens upp! Eller så tyckte de bara att det var så roligt att de äbtligen sålt det dyraste de hade på menyn, och det till en ensam tjej dessutom. Rätten kostade 50 kronor...

Och mamma och pappa, ni ville se mer bilder av Bifengxia. Här kommer de jag orkade ta. Puss och kram! /julia