Flygresan till NZ gick bra, men den var inte speciellt njutbar. Lågprisbolag är ju inte kända för att göra det bekvämt för sina kunder precis, även om de kanske borde göra det liiiite mer om man ändå ska flyga mitt i natten i 10 timmar. Kanske släcka lamporna till exempel? Och sluta gapa i högtalarna om souvenirer?
Iallafall, väl framme i Christchurch var det kallt och deprimerande. Höghus på sne och rasade kyrkor till höger och vänster, men nya zealändare är trevliga människor och väl inne i staden blev vi erbjudna skjuts till ett hostel med en gång av en barnfamilj. Efter en god natts sömn skulle vi åka kusten ner mot Timaru, men efter lite spontanitet hamnade vi istället vid Lake Tekapo som är bland det vackraste jag (hittils) har sett. En turkosblå sjö mitt ibland kullar och snötäckta berg och med en strand av ljusgrå stenar och ängar fyllda av lupiner, hundkex och klöver. Låter inte helt fel va? Och för första gången sen Kina har jag inte svettats som en gris så fort man gått utomhus, tvärt om, här är det lite kyligt. CC var värst, där var det ju mars-väder, men här är det ganska så behagligt. Det är varmt som i maj, men det blåser samtidigt lite kyliga vindar vilket är rätt så skönt, och underligt, efter att ha spenderat 3 månader i 30+ graders värme.
Nya Zealand är i varje fall grymt och naturen är det vackraste jag någonsin sett! Internetsystemet suger, men så fort vi kan ska vi lägga upp lite bilder så ni i varje fall kan få ett hum över hur storslaget det är.
Nu orkar jag inte skriva mer, men ni vet att vi lever iallafall. Puss och kram!
Vi ser fram emot ett bildcollage och är glada över att ni har lämnat jordbävningszonen.Lycka till med alla intryck och upplevelser på NZ! Nycklarna har ni och i förmågan att se och lära finns dörrarna. Keep learning!!
SvaraRaderaKramar
Helena