Ubud

Så var man tillbaka på Bali, och vi kan åter igen konstatera, Bali är inget för oss! För turistigt, för exploaterat, alla försöker lura dig på hutlösa summor pengar (inte bara ett par tusen rupiah nu alltså, utan hundra tusen!) och det är vita människor ö v e r a l l t!! Man åker inte till andra sidan jorden för att prata svenska med några tjommar från Skövde liksom.. Men nu är det bara två dagar kvar i Indonesien så nu skiter vi i det och njuter av vår sista Gado-Gado, martabak, vacker natur och varma soliga dagar, innan vi åker till Singapore för att fira nyår med familjen Bengtsson och Hanna och Mattias.

Men för att summera ihop våra två månader här i Indoland så har det varit grymt spännande och roligt, men också sjukt enerverande emellanåt i och med att det är så otroligt muslimskt på vissa öar, och att språkproblemen mellan en som inte kan någon engelska och en som inte kan mer indonesiska än att räkna mellan 1-7, 9 och 10, och säga ett par ord, kan göra saker och ting liiite svårt. Vi kan nog båda vara överrens om att Sumatra definivt var bäst och de tre veckorna där var bland de roligaste och fartfyldaste (om det nu ens är ett ord) vi hittils haft. Tubing och orangutanger i Bukit Lawang, trekka i jungeln för att hitta världens största blomma och sedan dricka kattbajskaffe i Bukittinggi, ligga utanför vårt billiga, fina rum på kanten till en klarblå sjö i Danau Toba, ja allt gjorde de veckorna så grymma! Och det faktum att det var mer unikt, att det inte var överbefolkat av turister och att människorna var bland de vänligaste vi någonsin mött, gjorde ju inte saken värre precis. Vid nästa resa till Indonesien (för det kommer att bli en sådan) ska Aceh-provinsen, norr på Sumatra, besökas, för där lär det vara underbart vackert!

Men sen har inte Java varit fel den heller. Det blev lite dumt med hela Karimunjawagrejen, men att surfa och cruisa runt på moppe i Pacitan, couchsurfa och kolla tempel i Yogya och äta den mumsigaste pizzan ever i Solo, gjorde att det också blev ett par sköna veckor. Balidagarna kan vi hoppa över (för vi har redan kommit överrens om att Bali är skräp enligt oss. Vacker natur som bara den, men jösses vilka otrevliga människor vi har mött), men sen Lombok, YUMMIE! Visserligen spenderade vi bara en vecka där, men av det lilla vi såg runt om den södra kusten var inte helt fel. Och Gili Trawangan kan ju summeras på följande sätt: paradisön du drömt om bara du tar dig ut från den turistiga hotell/bar-gatan, och nattlivet på en bar på stranden i tropisk hetta. Inte helt fel det heller!

Så nu har vi lärt oss lite om hur det funkar att resa i Indonesien. Här är många ställen beroende av turism, och antingen kan det vara bra för dig, för de har överkomliga priser för att de vill att du ska bo hos dem, och de är genint glada över att få se en "bulé" , medan på andra ställen (dit fler människor kommer, som ex Bali och Gili) tar de överpriser för att de vet att turister inte ifrågasätter höga priser utan bara pungar ut pengar, och de börjar tycka att "bulés" mer förstör deras ö istället för att tycka att vi är de exotiska. Så dagens lärdom! Åk till de lite mer udda öarna, och möt världens vänligaste människor. Vi har redan bestämt vår nästa ö, Sulawesi. Vi har fått tips om vissa ställen där, och ojojoj, vilken ö! Och sen skulle Komodo, Rinca och Flores inte heller vara fel... Tur att man bara är tjugo så man faktiskt kommer kunna hinna med allt det här man planerar! Men nu har vi andra planer för oss som inkluderar Singapore och Nya Zealand, så nu ska vi passa på att njuta av våra mer översiktliga planer.

Kuta, lombok, och vår öde strand. Det ni!

Så här såg Kuta ut när man körde uppför livsfarliga grusvägar i en kvart. Fint läge för ett cafe!

Tänk er denna bilden i mitten av natten, spöregn, elavbrott så ljuset inte funkar och moskén på högsta skrikvolym. Sedan lägger ni till en Frans i bilden, som uträttar all världens behov efter att ha druckit två flaskor öl trots antibiotikan. Tydligen är amoxicillin bredspektrum, och inte alls kompatibelt med bärs! Tänka sig. Vissa läxor måste man lära sig i första hand. Jösses. 

Två snopphjälmade krakar som ramlar med moppen i Kuta Lombok. Vilken syn va?

Hej då Java, hej Bali. Fast det blev mig ett kort hej...

Julia upptäckte att hennes del av den utsökta pizzan vi åt i Solo saknade det viktigaste (kött!) och var tvungen att vänta i en halvtimme på en ny...

Frans har lärt sig många läxor den här resan. Fanta här innebär sodavatten (i en fantaflaska. Skumt) som blandas med kondenserad mjölk och jordgubbsgele. Det var inte gott.

Solnedgång i Pacitan!

Puss och kram på er! Nu ska vi strypa de som bestämmer musiken på den här restaurangen, för vi har lyssnat på bjällerklang bali-style i repeat i tre timmar. God jul!