Efteråt var vi tillbaka på vandrarhemmet i tid för att checka ut och fortsätta resan, som som vanligt ändrades i sista stund. Tydligen stannar inte tåget mellan Jakarta-Bogor-Bandung i Bogor, så för att komma med på den färden måste man åka till Jakarta först. Vi bestämde oss alltså för att ta den andra vägen mot vårat mål(vilket även den innebar att åka tillbaka till huvudstaden). Så nu sitter vi alltså vid tågstationen Gambir och väntar på tåget som går kl. 18.30 till Cirebon. Har ingen aning om vad som finns att göra där förutom precis det vi har tänkt, dvs åka därifrån i ottan imorgon för att fortsätta mot Jepara. Där tar vi torsdag morgon 7-timmars färjan till Karimunjawa-öarna, vilket verkar gå att beskriva ungefär som paradiset^2. Men det återstår ju självklart att se! Först och främst ska vi ta oss dit ut, så får vi bedöma stället när vi väl kommer dit. Det fina är att det ska vara väldigt folktomt och oexploaterat (med andra ord isolerat), vilket är precis vad vi är ute efter.
Nu är det alltså bara ungefär två timmar kvar tills tåget går, och vi delar på en kopp kaffe som är nästan lika dyr som Kopi Luwak (hela 12 Svenska enkronor!!) på en uteservering vid stationen. Flugor överallt och vi fick byta bord efter att en kackerlacka halvt skrämt livet ur Julia, så nu sitter hon här och återhämtar sig.
tänkte att jag skulle ladda upp en video som visade kratern vid Gunung Sibayak, men det tog så infernaliskt lång tid att jag helt enkelt inte orkade. Istället: bild på promenaden ner ifrån berget!
Stackars Julia! Fattar inte varför hon blev så rädd. Kackelackor är ju faktiskt ganska söta, fast dom har ju väldigt kalla fötter förstås. Tur att du var med och kunde lugna och trösta henne Frans! Tusen kramar från SF(som förresten också har kalla fötter).
SvaraRaderahej frans per har visat er fina blogg verkar ha e har själva bara vart i lake toba på sumatra som var coolt!!
SvaraRaderaMvh johan kumlin, kyrkogårdsarbetare