Yogyakarta

Ändrade planer! Det blev inget med Karimunjawa (snyft), utan istället tog vi en buss åt motsatt håll, mot Yogya!

Historien går så här: Vi vaknade 4 (att vi vaknar 4 är en bedrift bara det!) och lyckades göra oss i ordning, packa, äta frukost, checka ut och komma till färjeterminalen redan innan klockan 5, då biljettkassan till färjan Muria skulle öppna. Men ingen var där. Frans och vår becakchaffis (cykeltaxi) körde ut till piren där färjan skulle gå ifrån och hittade lite båtar, men ingen färja. "We go to Karimunjawa. No Muria" sa dem där ute, men den jäkeln har man hört förr. "Ingen buss. Åk med oss istället. Bara 100 000 dyrare!" brukar de säga, och så står bussen runt hörnet... Så Frans sprang till närmaste hostel och frågade om den färjan som vi skulle åka med. Nu kommer det roliga. Muria var sönder. Sen en månad tillbaka! Och det hade INGEN sagt till oss! Inte på hotellet, inte i biljettkassan där vi varit för att kolla dagen innan, inte NÅGON! Så vi tog vårt pick och pack och gick ut på piren till de andra båtarna vi fått erbjudande om tidigare. "Kan vi få åka med, och vad kostar det?" frågade vi, och de visste inte utan ringde till kaptenen. "Wait for captain" fick vi som svar, så vi satte oss ned och pratade med en av de få killarna där som kunde lite engelska. En halvtimme senare gick vi tillbaka och frågade om vi kunde få gå på båten, eftersom andra nu hade börjat gå på. "No! Full!" fick vi som svar, och en sur tjockis satte upp näven i vädret. Men vad fan! Och även om den var full för oss, fick andra människor gå på, vilket gjorde oss förbannade. Så vi bönade dem att släppa på oss. Nej. Vi blev arga och försökte argumentera oss in (vilket var lite korkat eftersom han inte kunde någon engelska) men, nej. Vi försökte muta oss på båten. Inte det heller.

Så efter att ha väntat där i 2 timmar på en båt vi inte kom på, fick vi traska tillbaka igen, irriterade, besvikna och muttrandes ganska fula svärord över hur informationen för färjan var sämre än sämst. Men när vi satt oss ner för att planera nästa steg kom det som gjorde morgonen rätt så fin i varje fall. 5 killar kom fram, bad om ursäkt för sina landsmän och erbjöd oss sin hjälp. Det slutade med att de skjutsade oss till norra Javas finaste strand 15 minuter bort, badade med oss, vi åt mat med dom och sen sjutsade de oss till Semarang, 2 timmar bort, där bussen mot Yogya gick ifrån. Vilka fina människor, och självklart var de inte från Java utan från ön Samosir i Danau Toba, på Sumatra. För helt ärligt, folk på Sumatra är enligt vår erfarenhet mycket trevligare än människorna på Java. Så nu är vi i Yogya, och tydligen är det det muslimska nyåret här ikväll med fyrverkerier, och en massa människor vid "kratonen" här i stan, så det ska vi titta på. Och sen ska vi gå och lägga oss! Har ju varit vakna sen innan soluppgången, och så här mycket vi har hunnit med idag har vi inte gjort på de 2 senaste dagarna ihop.

En fin soluppgång fick vi iallfall :D

Uppgiven Frans :P

Vår nya vänner!