Idag skulle vi ta oss från Cirebon till Jepara, en resa på normalt kanske 6 timmar med tåg och buss, men 1- vi missade tåget (vårt eget fel såklart. Ska inte skyllas på landet..). 2- ingen på busstationen kan engelska och i all iver att se en viting försöker alla sälja oss biljetter. Samtidigt! Men vi kommer i alla fall på en buss och då kommer nummer 3- bussen tar inte alls 5 timmar som de sa, utan 7.5, tack för den! 4-Väl framme i Semarang (där vi skulle byta buss) var det kolsvart och bussen släppte av oss mitt i största korsningen där det självklart stod 30 taxichaufförer med dollartecken i ögonen när de ser att vi, 2 bules, kommer ut. 5- efter lite hjälp av pappa polisen hittade vi en åpen jäkel som skulle skjutsa oss till busstationen (som såklart var långt bort som fasen...) men som heeeela resan försökte, på indonesiska så klart, få oss att vilja åka hela sträckan till Jepara med honom. Suck gånger 1000. 6- på busstationen hade bussarna till Jepara slutat att gå. 7- ingen på hela busstationen kunde engelska.
Ibland blir man bara så trött! Vi tog iallafall lite av sparpengar och tog en billig taxi till Jepara, hittade tillslut ett ställe att sova på och fick reda på att 8- nej! Ingen färja går till Karimunjawa imorgon, utan först på lördag. Det vill säga, hela anledningen till att vi åkte HELA dagen idag var helt meningslöst! Kan ingen bara skriva rätt tider på sin hemsida i det här landet! Rätt uppgifter till vanligt resande folk tack!!! Vi börjar nästan förstå den bittra britt som påstod att de inte ville ha någon turism i indonesien. Speciellt när inget ens står på engelska på gambir, dvs den största tågstationen i Jakarta.
Suck, stön och stånk, de ska ha fina stränder här i alla fall, och det får vi väl vara glada över. Nu ska vi sova och glömma denna dag. Men vi hade i varje fall tur med vädret!
Jag inser att ni behöver träna samma sak som jag: frustration! Tänk vad skönt det ska bli att komma hem till väst och aldrig mer behöva utsättas för brister som logistik och oordning. Eller så blir ni de första som inser att här kan era kompetenser verkligen komma till sin rätta! Ni säljer era tjänser och vips blir ni rika. Nej, hemska tanke! Då ses vi allt för sällan. Det räcker som det är nu! Skriver en mycket Frans och Julia -längtande morsa...
SvaraRaderaHur var det nu med svenskan undrar just svenskfröken? Hur kan logistik bli en brist? Ja, vi frågar resenärerna så klart!
SvaraRaderaVälkommen till asien eller snarare sydostasien! Tidtabeller visar bara vad deras mål är aldrig verkligheten. Om dykbåten i Thailand är lagad "tomorrow" kan det vara nästa vecka ;-) Och ni övar er för SJs fantastiska service....
SvaraRaderaTänk att man kan träffa både Tiss-pandor och pandor i Indonesien iaf ;-)
/Ts vänner